Åsa Mistrén, verksamhetschef, tar emot oss och berättar om turerna kring flytten. Fenomenmagasinet är tänkt att bli ett Regionalt Science Center i samverkan med Linköpings kommun, Linköpings Universitet, Region Östergötland och Tekniska Verken. Uppdraget är att ”öka intresset för naturvetenskap och teknik och ge lärande-tillfällen där alla sinnen involveras och där kreativitet, nyfikenhet och glädje är nyckelord.”
En sak som fastnade hos mig var, att barn idag är väldigt vana vid datorer och att gå runt i virtuella miljöer men, att med en hammare få slå i en rejäl spik, ja det är något de ”går igång på” berättade hon. Efter denna information släppte hon oss fria att utforska den tre våningar höga byggnaden. Vi började med djuren. Där fanns märkliga ödlor, ormar och fiskar. Ett klurigt dockskåp med speglar var något som vi alla försökte förstå. Slusstrappan är kvar och är lika populär även om vi nu är lite äldre. Saknade dock den där jättemagneten ”Gigantus” (mitt namn) där man riskerade klämma sig. Hockeyspelet, med pucken som gled friktionsfritt med hjälp luftkuddar, var också borta? (Det roligaste spelet enligt mig). Det gällde att parera den snabbt studsande pucken. Många nya naturfenomen fanns att pröva men var svåra att fota. Klockan halv sju var det återsamling med fika och överlämning av vår traditionella gåva (stirlingmotorn) som tack för att vi fick komma./Roland
